I historiska Villa Solhäll, med anor från sekelskiftet och en stämning som andas tidlös elegans, väntar denna unika lägenhet om totalt 158 kvm där boarean är 131 kvm och biarean om 27 kvm som består av kattvind och förråd inom lägenheten. Ljuset flödar in genom stora fönster och där varje rum bjuder på en hänförande utsikt över det glittrande Stocksundet.
Bostaden rymmer tre till fyra sovrum, vilket ger flexibilitet för både familj och distansarbete. Här finns två badrum, varav det ena är nyrenoverat i en stilren och modern design.
Förvaringsmöjligheterna är generösa, med gott om utrymme för både vardagens behov och långsiktig ordning.
Det här är ett hem där klassisk karaktär möter funktionell nutid, och där varje fönster fångar ljuset och den rogivande utsikten över vattnet.
Till huset hör en vacker trädgård i soligt läge som alla boende får nyttja – men som ofta står tom. Det innebär en unik möjlighet att nästan alltid ha den för sig själv – perfekt för morgonkaffet i gräset, en bok i solen eller små sammankomster med nära och kära.
Det här är ett hem för dig som söker något utöver det vanliga – ett hem där historien lever kvar i väggarna, samtidigt som varje bekvämlighet för det moderna livet finns på plats – bara ett stenkast från natur, vatten och stadens puls.
Pensionat Solhäll i Stocksund – Ett solbadande tillflyktsställe vid Edsviken
Vid Edsvikens glittrande utlopp mot Lilla Värtan, bara sex kilometer norr om Stockholm, ligger det som en gång var Pensionat Solhäll – ett stillsamt och soligt paradis på en södersluttning i Stocksund. Platsen fick sitt namn just för sitt enastående ljusa läge – Solhäll – där solen låg på från tidig morgon till sen kväll och där den omgivande naturen med sina skogshöjder gav en ren, torr och hälsosam luft.
Alla rum på pensionatet vette mot söder och bjöd på en vidsträckt utsikt över landskapet. De var ljusa, rymliga och tyst isolerade från varandra, med bekväma sängar och stora fönster som släppte in det generösa dagsljuset. Vissa rum hade även balkonger, och flera var utrustade med både varmt och kallt rinnande vatten – en lyx för tiden.
I början präglades pensionatslivet av en strikt ordning, särskilt vid måltiderna. En stor gong-gong kallade till bords, och alla gäster samlades vid ett långbord där varje person hade sin fasta plats. Servetterna låg vikta i personliga servettringar, och varje söndag byttes de ut mot nytvättade, vackert vikta linneservetter. Måltiderna inleddes med en bordsbön och serverades alltid i tre rätter, på bestämda tider.
Med tiden blev atmosfären friare och mer informell. Gästerna började sitta vid småbord, och maten serverades från ett dignande serveringsbord där man själv fick ta för sig. När någon fyllde år blev det festlig uppvaktning – med kaffe på sängen, presenter och hyllningstal. Födelsedagsbarnet förväntades bjuda på vin till middagen, vilket ofta följdes av dans, sång och små soaréer, där både gäster och deras vänner deltog.
Pensionat Solhäll blev med åren inte bara en tillflyktsort, utan ett socialt nav – en plats för vila, vänskap och fest under solens sken och historiens vingslag.